Första maj
Urban Bolander, ordförande V Härnösand, skriver här om första maj. Sprid gärna.
1a maj 2017. Vi “firar” inte 1a maj. Vi högtidlighåller minnet av massakern på Haymarket square och de framgångar arbetarrörelsen gjort sedan dess. Vi reflekterar över vad vi förlorat, vi minns de som kämpat före oss och vi söker kraft tillsammans för att orka fortsätta kämpa. Vi som inte äger världen utan bara lever i den…
Så vad är arbetarrörelsen? Det är vi, alla vi som påverkas i våra liv då de som äger världen spelar oss för a’ maximera sina vinster. Vi som drabbas av försämringarna i de sociala skyddsnäten, vi som drabbas då välfärden läggs ut på entreprenad och som inte har råd att köpa alla de options som gör livet drägligt och hanterbart. Allt de vi idag tar för givet på jobbet och i våra liv. Medbestämmande, anställningstrygghet, acceptabel arbetsmiljö, begränsningar i arbetstid och vad arbetsköparen kan kräva av oss, rimliga löner, fritid… Allt vi ser som självklarheter och som vi idag ändå backar ifrån under tryck från en självsäker, högljudd borglighet och en socialdemokrati som sviker sina ideal för att gå dem till mötes. Allt det har vi slitit, slagits och blött för.
Den 1a maj minns vi vad vi kom ifrån, vilka vi är och vilka vi slåss emot. Den första maj 1886 gick 400 tusen amerikanska arbetare ut i strejk för 8 timmars arbetsdag och mot det eskalerande våldet mot arbetarrörelsen från staten och kapitalet. Tre dagar senare höll man ett möte på Haymarket square för 2 arbetare som dödats under manifestationen den 1a. Ett antal arbetare och poliser dog i kravallerna efter att en bomb detonerade och polisen sköt in i folkmassan.
Efter massakern på Haymarket square intensifierade staten repressionen mot arbetarrörelsen. En mängd arbetare arresterades och 4 personer hängdes anklagade för upplopp innan en domstol tog upp fallen för att lägga ner hela saken. Guvernören benådade de som väntade på att avrättas, bevisen var fabricerade och mycket tydde på att polisen själva detonerat haymarketbomben för att just kunna slå ner på arbetarna med full kraft.
1889 på den andra socialistiska internationalen bestämde arbetarrörelsen att den 1a maj ska vara den internationella arbetardagen för att minnas massakern och för att manifestera vilka vi är och vad vill. Labour day initierades samtidigt av den amerikanska staten som såg potentialen i en historiskt förankrad dag som enade arbetarrörelsen. De såg det potentiella hotet som låg i minnet av en massaker och instiftade en helgdag utan mening för att ta udden av detta. Då som nu tänkte makten på samma sätt, wag the dog, flytta fokus från de verkliga problemen eller de verkliga händelserna.
Arbetarrörelsen är vilsen idag. Grupper ställs mot grupper, individer ställs mot individer. Samtidigt som de rika blir rikare så skyller vi de försämringar vi ser och upplever på de som har det sämre än oss. Jimmie skyller nedmonteringen av välfärdssamhället på de som har minst och allra svårast att försvara sig och målar upp bilder av en verklighet som aldrig
funnits. Borgarna talar för den elit som vinner på segregeringen De bekräftar SDs bild samtidigt som de pekar finger på de som av olika anledningar inte är tillräckligt produktiva för att matcha deras bild av idealmedborgare i deras idealsamhälle.
Sossarna kan vi räkna bort just nu. Dom är fast i en världsbild där de fortfarande är arbetarrörelsen, deras självbild är en folkrörelse på väg mot det jämlika samhälle som de under de senaste 30 åren gjort allt för att nedmontera med nyliberala, borgerliga argument. Det är upp till oss andra, vi som inte gett upp, vi som fortfarande tror trots allt. Vi måste förstå att vi fortsatt är många och att vi tillsammans kan göra skillnad. Vi måste släppa hoppet om att nån annan ska lösa problemen och själva börja agera.
Vissa av oss arbetar politiskt andra tar diskussioner vid fikaraster och ytterligare andra håller bara med den föregående då frågorna lyfts. Tillsammans måste vi göra vad vi kan utifrån våraförutsättningar för att bygga en ny folkrörelse. Vi kan tycka att det är sent men jämfört med kampen som bedrevs av de som gått före oss så står vi framför ett öppet mål. Vi vet att vi har rätt, vi vet att vi är många, vi vet att ett samhälle med växande ekonomiska och sociala klyftor aldrig kommer att bestå.
August Spies var en av de som hängdes efter massakern på Haymarket square. Hans sista ord var ”vår tystnad från graven kommer a’ bli mäktigare än de röster ni dödar idag”. Den 1a majminns vi det som gått före oss, vi minns deras offer och vi för deras talan. Vi minns och vi samlar oss för att finna kraft till att fortsätta kämpa och tillsammans göra det arbete vi måste göra idag. Det finns inga alternativ. Ingen annan kommer att slåss för det som är rätt och rättvist. Ingen annan kommer at ta vår plats.Om ett år är det val. Vill vi se fortsatt ökade klyftor och ökad polarisering då de som äger världen vill få oss att tro att det inte är de utan våra klasskamrater som är fienden? Nu kör vi.
Urban Bolander
Ordförande V Härnösand
